Hannah -09

Shuee, har nt bloggat på skitlänge vissa saknar mig faktist till min förvåning...Men men, ja kmr INTE fortsätta blogga, men jag behöver skriva av mig just nu... Känner mig så grymt sviken av en viss person.. Personen tror att jag inte vet dens bakrund, fast jag vet allt...*X* tror att jag inte fattar dur det är att må så fuckig dåligt att man vill dö... Men jag tycker seriöst inte att man har rätt att göra som *X* har gjort bara för att man har det jobbigt... För att göra det klarare för den så ska ja skriva ner en liten historia, ni som känner mig kan nog lista ut vem det handlar om....

Det var en tjej som alltid haft många vänner och lätt att skaffa nya, på dagis var hon "the queen" som alla skulle vara med. Tjejen var väldigt blyg som barn och sa sällan ifån, många brukade därför passa på att ta tillfälle att säga allt man kände för utan att bry sig om hur tjejen tog det. När tjejen började i 6års så blev hon mobbad av 5 elever i klassen, 5 elever övergick tillslut till hela klassen, till och med tjejens bästa vänner svek henne. Men vad skulle hon göra? Hon tog skiten och lyckades komma tillbaka in i gruppen. Då tar klassen nya insiativ och börjar mobba en annan lite udda tjej i klassen, vi kan kalla den tjejen för E så blir det lättare... E var väldigt kaxig men ogillad, tjejen som alltid brydde sig gick emot hela klassen (Kom ihåg att hon själv precis varit mobbad). Efter några månader slapp även E mobbing. Tjejen gick en halv termin i lung och ro, men då skulle hennes mammas nya pojkväns ena barn börja i tjejens klass. Tjejen var tveksam till en början men anpassade sig efter andra som vanligt... Pojken som precis börjat blev utstött av killarna i klassen pga. hans beteende, tjejen gick än en gång dit ochfixade problemen. Tillslut blev tjejen "den som skyddar" barn från alla klassen sökte upp tjejen för att få hjälp...Åren gick och tjejen blev äldre och fick fler problem... Men som vanligt så anpassade hon sig gång på gång efter andras behov. Tjejen hade problem med sina vänner som ofta gått bakom ryggen på tjejen, men hon hade en väldigt bra killkompis som alltid fanns där för henne. Killkompisen och hon hade långa och många samtal och blev ännu närmre varandra... Men i slutet av 7an började en tjej("X") i klassen få problem
, tjejen återvände till sitt gamla jag och gjorde allt för att hjälpa till. Visserligen fick hon offra ett antal vänner, men vad gör man inte för att rädda liv? Flera gånger gick hon hem till X för att hjälpa henne, men inget hände,allt tjejen fick tillbaka var samtal och sms om ytterliga problem. Tjejen fick då skuldkänslor för att hon inte kunde hjälpa den utsatta och offrade ännu mer, nu var det familjen som fick ta smällen. Otrevliga toner och en arg tjej fick familjen när tjejen kommit hem efter skolan. Ingen förstod någonting, varför hade tjejen blivit sån på så kort tid??? Tjejen ville inte prata med någon om sina egna problem för att hon ville undvika missförsåelser och annat trams. Samtidigt hade flera av tjejens kompisar det väldigt jobbigt och tjejen fick än en gång rycka ut. Visserligen tog det mycket på tjejen och många tårar föll på kvällarna, men vad gör man inte för sina vänner?? Under 2 veckors tid räddade tjejen 7 liv, ett för varje dag. Men X var ett svårare fall än dem andra så tjejen fick hjälp av kompisarna i klassen. Alla fanns där för att hjälpa X men trots det så ville inte (eller kunde inte) X ändra på sig. Alla andra gjorde fel och tjejen anpassade sig efter X's villkor. Men tillslut fick tjejen nog och började säga ifrån, hon fickskuldkänslor som gick ut över familjen och hela livet förändrades. Tjejen som alltid varit så framåt mådde skit, och vägrade ta emot hjälp. Hon visste att hon skulle klara sig endå... Tjeen sprang precis ut för att hjälpa X men dt slutade med att X slängde luren i örat på tjejen. En kall känsla rann igenon kroppen, tjejn mådde skit,ville inte leva, var sviken av personen hon offrat sitt liv för! Nu sitter tjejen hemma och gråter...tårarna rinner och vägrar sluta, hon vet hur dåligt X mår men hon orkar inte längre, hon bryr sig men måste leva sitt liv... Om du har läst hela historien så tack! Det uppskattar jag...<3